|
Tack för länken!
Instämmer med dig HCL,hur bra det än är rent musikaliskt,så går det inte att komma ifrån en del tankar och funderingar.
Jag har det för att det startades någon tråd för inte så länge sedan angående vad och hur medlemmarna här konsumerar sin digitala musik. Jag kommer inte ihåg hur utslaget såg ut men jag får ändå känslan av att många,i vart fall utanför vårt lilla tillhåll uppskattar enkelheten med exempelvis tjänster som Spotify. Just det där att kunna bläddra runt i princip gränslöst,få upp förslag associerade med det du tidigare letat eller lyssnat på. Personligen så har intresset för att köpa vinyl påverkats positivt tack vare denna i det närmaste osinliga brunn av musik.
Skrev som någon kanske läste i min egen tråd om att jag hjälpte Ante med sitt system. Han ville vara snäll tillbaka och erbjöd sig konvertera den jättesäck med kanonplattor på CD som en vänlig själ lämnat till mig medan jag sov efter nattskiftet till Flac så jag skulle kunna spela dem på KDS'en. Jag svarade nästan lite tvunget,ja tack,men något inom mig fick mig att känna mig svekfull. För när det kommer till kritan så är det nästan mer stimulerande nu,när alla flera hundra plattor ligger utspridda runt min gamla Karik III och jag nyfiket och förväntansfullt skickar in en platta medan jag pysslar på hemma. Går jag då igång på vad jag hör så brukar skivan resultera i en sökning på tex spotify, och väldigt ofta så startar en process av sökande efter vinyl ute på nätet. Den rippade musik jag äger, är dels ärvt med den NAS den låg på när jag köpte den, och några stackars plattor jag rippat när jag köpte DS'en.
Visst säkert idiotiskt att ägna större delen av sin vakna tid på pyssla med elektronik med syfte att få det att lira grymt bra och få repeterbarhet i det man gör,jag erkänner! Men samtidigt så suger blotta tanken på att hålla på och rippa plattor mig på mental energi. Till och med när någon erbjuder mig sin hjälp med det så så uppstår inte den där spontana glädjen som man borde känna. Den uppstår i stället när min sökning på J.J Cale, föranleder en association som automatiskt startar en liveinspelning med Steve Gibbons "Down in the bunker" som på något märkligt vis som jag inte känner till,vi kan säga en algoritm eller någonting,antar att jag även borde uppskatta "Hungerdepartementet" från Ulf Lundells "Unplugged Solo"
Hade en sån där galen natt fylld av låtar jag inte visste att jag bara kom att älska. Dagen efter så hade jag beställt en decimeter med vinylplattor..
Sedan så slår hastigheten på utvecklingen mig, som ett exempel så dök en osprättad Squeezebox upp i flödet på den lokala Köp/Sälj gruppen(sjukt vilka grejor man kan finna där man aldrig ens skulle få för sig att söka annat än bokhyllan "Billy" eller urvuxna barnkläder) löjligt billigt. Inte för att jag kan komma på ett ärligt vettigt användningsområde för den,men jag erinrade mig forumtrådar där folk pysslat med att tweaka och modifiera den. Kanske mest tanken på att få sig en Söndagsutflykt med familjen var det som drog mest. Hur som helst så utmynnade resan i att tvåhundra riksdaler och den i julklappspapper, ännu inslagna Squeezeboxen bytte ägare. Tror den låg kvar i julklappspappret i en månad, innan jag intalade mig att man i vart fall borde öppna pappret, för att kolla ifall man blivit lurad.
Måntro var det kanske en tom låda? Lång historia kort: Tog med den till en av mina elektronkkompisar och vi motiverade varandra till att prova den utifrån vad folk skrivit för gott om den,att den möjligen kunde utmynna i någon skojig elektronikafton,dissekering,och kanske förse den med vettig strömförsörjning. Sagt och gjort,riggade den i en Kairn och ett slutsteg som vi byggt under en tidigare lekkväll. Här skulle det spelas..
Fruktansvärt så förlegat det kändes,användarvänligheten påminde om beredningen inför körningen av en NC maskin på 1980-talet! Minns inte ens om vi hade fokus nog att avgöra om den spelade bra eller inte. Vi bar in en vinylspelare i stället och en bunt ZYX Italo Disco plattor från hans tid som DJ, och tokdiggade i stället.
Jag säger inte att jag är den genomsnittlige lyssnaren, vi väljer alla att lägga tid på
det vi tycker ger oss någonting. Jag läser med viss behållning om Switchar och annat. Men antingen är det mina tidiga struliga erfarenheter med DS(hade och har inga speciellt bra prylar för ändamålet så ok,självförvållat) men det är nånting jag saknar i direktheten och vetskapen,att kör jag igång en streamingtjänst,med de positiva features jag nämnt, eller en platta,om än på en enklare men välfungerande tolva,eller Kariken så vet jag att jag får min dos glädje i form av musik,just då jag är "öppen" för att spela. Jag slipper sugas på energin det kostar med krångel(eller förväntan på krångel) jag är inte låst till att spela enbart de plattor som finns på NAS'en(bara vetskapen är sugande) eller bläddrandet i surfplattan,datorn eller telefonen. Visst,jag har ett begränsat antal vinyler, men det, på något konstigt sätt är mer förkippat med lust och förväntan än att glo runt i appen efter den där plattan, än när jag förtjust rotat fram min gamla "Axe attack Vol II" på tredje hyllan i skivskåpet.
Det sades att just detta skulle vara huvudargumentet för att skaffa en DS. Kommer så väl ihåg någon som sa att,"-du kommer att börja lyssna på de där samlingsplattorna du egenligen inte ids rota fram för de där en eller två låtarna du vill höra"
Jag vet inte? Kanske till en början,men knappt ens då..
Hittade däremot,tack vare den där tidigare nämda funktionen i Spotify, en höjdarplatta från Woodstock,vilken resulterade i att jag var tvungen ut i förrådet för att rota fram en vinyl med samma tema..
Hann med att klappa på mina NOS LK2 steg i samma veva och var glad resten av kvällen!
För att avrunda kring intervjun så var den sammantaget intressant. Jag hör kanske inte till dem som anser att det bara blir bättre på alla plan hos Linn,men Ivor förefaller ändock vara en intressant snubbe. Någon här som har träffat hans son, och kan uttala sig?
_________________
Tung Old School Linnist
|
Register
Login
FAQ
Search
